Flemish Baroque Era Painter, ca.1591-1678 was a Flemish Baroque painter. De Vos was born in Hulst near Antwerp, now in the Dutch province of Zeeland. Like his older brother Cornelis and younger brother Jan, he studied under the little-known painter David Remeeus (1559?C1626). He specialized in monumental animal scenes, especially hunts for aristocratic patrons, that are heavily influenced by Frans Snyders (to whom his sister Margaretha was married). De Vos became a master and joined the guild of St. Luke in 1620. As was frequent amongst artists in Antwerp, De Vos frequently collaborated with other painters. He painted animals in hunting scenes and armor in mythologies by Peter Paul Rubens and his studio.   Related Paintings of VOS, Paul de :. | Flower Garden | Na zeslanie | The Guardian Angel dfg | A Meet Outside The Swan inn | Portrait of Marie-Adelaide of Savoy |
Related Artists:
Jules Arsene Garnier
painted Le Droit du Seigneur in1872
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Jan Both
Jan Dirksz Both (between 1610 and 1618 - August 9, 1652) Jan Both was a Dutch painter, draughtsman, and etcher, who made an important contribution to the development of Dutch Italianate landscape painting. Both was born in Utrecht, and was the brother of Andries Both. According to Houbraken, the brothers first learned to paint from their father, who was a glass-painter or glazier there. Later Jan was a pupil of Abraham Bloemaert and still later the brothers traveled together to Rome via France. Gerrit van Honthorst has also been suggested as a teacher. By 1638 Jan and his brother Andries were in Rome where Andries concentrated on genre works in the manner of Pieter van Laer, while Jan concentrated on landscapes in the manner of Claude Lorrain.[1] In 1639 Jan collaborated with Herman van Swanevelt and Claude Lorrain on a project for the Buen Retiro Palace in Madrid. Certainly by 1646 Jan had returned to Utrecht, where he refined further his expansive, imaginary landscapes drenched with a Mediterranean golden light. In Landscape with Bandits Leading Prisoners (Museum of Fine Arts, Boston) the sandy road makes a sweeping diagonal from the left. Touches of realism in the down-to-earth figures and detailed vegetation of the foreground contrast with the idyllic golden distance. Occasionally Both peoples his landscapes with religious or mythological figures as in Judgement of Paris (London, National Gallery) where the figures were painted by a fellow Utrecht artist, Cornelis van Poelenburch. Jan's brother Andries (c.1612-41), who specialised in peasant scenes, died in Venice as they were returning to Utrecht.